Historia och pjäser vi spelat

Från Emterviksamatorernas wiki
Hoppa till: navigering, sök

Bakgrund

Östra Ämtervik, en socken i Fryksdalen, är präglat av sitt kulturella förflutna.

Det var här som Selma Lagerlöf växte upp, det var här hon hämtade många av förebilderna till sina berättelser. Det var här hon bodde efter att hon köpt tillbaka sitt föräldrahem Mårbacka.

Varje sommar, i augusti, arrangeras en fest, Lagerlöfsfesten, till minne av Selma Lagerlöf far, löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf.

Han medverkade till att anlägga en brunn i Södra Ås, där folk skulle dricka brunn och bada i gyttja.

Anläggningen döptes till Ås Brunn och ägs numera av hembygdsföreningen och är socknens hembygdsgård.

När Erik Gustaf firade sin födelsedag den 17 augusti, var det stora fester på Mårbacka. Man åt, drack, berättade, sjöng och spelade teater. Hans födelsedagsfester är förebild till den Lagerlöfsfest som arrangeras på Södra Ås varje sommar, och där Emterviksamatörerna framför ett skådespel baserat på egna dramatiseringar runt Selma Lagerlöf och berättelser.

Föreningen Östra Emterviksamatörerna

1969 bildades föreningen Östra Emterviksamatörerna.

Pjäser vi spelat under senare år

2001: Guds vandringsman

2001 spelade vi ’Guds vandringsman’. Manus var skrivet av Leif Stinnerbom och byggde på kapitlen ’Guds vandringsman’ samt ’Broby marknad’.

2002 - 2004

Följande år beslöt vi att skriva manus själva, och en manusgrupp bestående av Per Måhl, Carl Magnus Hedefalk, Tim Nilsson, Daniel Skogman och undertecknad bildades. Vi valde Selmas trilogi ’Löwensköldska ringen’ och skrev och spelade de tre delarna under tre somrar. Regisserade gjorde Per, Carl Magnus och Tim i olika konstellationer. Sedan dess så har manusgruppen, med lite olika medlemmar, vart år lyckats producera manus till årets föreställning.
Två skickliga skådespelare som var väldigt olika var Gösta Persson och Gösta Lillberg. Gösta P hade ett fenomenalt minne och kunde alla repliker direkt, åtminstone såsom vi andra uppfattade det. Gösta L visste man aldrig var man hade, han kunde säga i stort sett allt utom det man förväntade sig.

2005: Liljekronas hem

Året efter skrev vi manus till och spelande ’Liljekronas hem’.

2006: Herr Arnes Penningar

Vi spelade ’Herr Arnes penningar’ Jonas Nilsson tog över som regissör. Ragnar Ramström spelade ’herr Arne’ . En otäck historia om tre skotska rövare som slår ihjäl och rånar.

2007: Astrid

Året efter regisserade Linnea Benneberg ’Astrid’ ur Selmas ’Drottningar i Kungahälla’.


Från att egentligen spelat Selmas skrifter ganska rätt av så började vi sedan bli mer självständiga manusmässigt:


2008: Mårbackabarndom i dur och i moll

’Mårbackabarndom i dur och i moll’ är en mix av ’Mårbacka’ och ’Ett barns memoarer’.

2009: Nils H:son Berlings underbara saga

’Nils H:son Berlings underbara saga’ är en blandning av Nils Holgersson och Gösta Berling.

2010: Fröding på Sloreborg

År 2010 fyllde Gustaf Fröding 150 år och då valde vi att spela ’Fröding på Sloreborg’ om, inte av Fröding: Om Gustafs lyckliga tid hos sin system Mathilda.

2011: Vackerfelten

2011 spelade vi Vackerfelten, om fanjunkare Carl von Wachenfeldt, ur Selmas ’Mårbacka’.

2012: Paradisfågeln

2012 spelade vi Paradisfågeln, om Selmas kris när hennes yngsta syster föddes.

2013: En Drömmares Dotter

2013 spelade vi ’En Drömmares Dotter’: ’Kejsarn av Portugallien’, fast förlagd i nutid. Rätt rolig. Minns kanske speciellt Rolf Örnborg som bredbandsförsäljare.

2014: Förbannelsen

År 2014 spelade vi ’Förbannelsen’, baserad på Selmas ’Anna Svärd’. Tio år tidigare hade vi spelat ’Anna Svärd’, men inte fått med hela, så nu spelade vi resten under titeln ’Förbannelsen’ och med Helena Skärlen som regissör. Likt namnet på föreställningen så drabbades premiärföreställningen av en förbannelse - det bröt ut ett åskväder av sällan skådad intensitet och föreställningen fick avbrytas under viss dramatik, kanske värdigt denna, åtminstone i Selmas original, spöklika berättelse. Övriga föreställningar gick dock bra.

2015: Sophie

2015 så spelade vi ’Sophie’ en pjäs, om Selmas vän Sophie Elkan. Sällan så har vi läst på så mycket innan manusskrivandet. Jag tycker nog att det är en av de bättre pjäser vi presterat.

2016: Körkarlen

Vi hade i flera år, mest på skoj, talat om att spela ’Körkarlen’. Nu slog vi till och lät pjäsen handla om ett teatersällskap, ’Emterviksamatörerna’, som på nyårsdagen ska spela Selmas pjäs. Repetitionerna hade inte gått så bra, så på nyårsnatten måste de repetera en extra gång. När natten kom flöt teatersällskapets verklighet ihop med Selmas diktning.

2017: Fallakomplexet - en klassisk tragedi i en akt

En annan sak vi tänkt på var om hur det skulle blivit om Selma skrivit ett antikt grekiskt drama. Vi spelade alltså ’Husförhöret’ ur Kejsarn som ett sådant drama, lätt mixat med Kung Oidipus och med grekiska gudar och talkör som man kan förvänta sig.
Pjäsen är en tragedi. I en sådan visas konsekvensen av hybris, övermod, som leder till nemesis, gudarnas straff. Rollfigurerna är komplexa med både goda och onda sidor. Spänningen byggs upp till en vändpunkt, peripeti, då det som leder till den slutgiltiga katastrofen händer.
Åskådarna lär känna huvudpersonen vars hamartia, felsteg, leder till ett olyckligt öde. Denne (liksom publiken) lär sig frukta gudarna och genomgår katharsis, det vill säga renas från onda tankar. Under antiken spelades alla roller, även kvinnliga, av män. Vi lät dock huvudsakligen kvinnor spela män, och män spela kvinnor. Teatrarna i antiken var ofta stora, så det var viktigt att skådespelarna syntes bra. Därför hade de stora, draperade dräkter. Så ock vi.
Vid sidan av skådespelarna fanns det en talkör som kommenterade, men inte deltog i, handlingen. Gudar kunde behöva gripa in i denna för att lösa komplicerade situationer (deus ex machina »gud ur maskinen«).

2018

Generalen: en fiktiv prolog till Selmas Löwensköldska ring, inspirerad av Molieres Den Girige och Den Inbillade Sjuke,  Calvinos Den Tudelade Visconten, Shakespeares Hamlet, Dahlgrens  Värmlänningarna och, förstås, Selmas böcker. Vi provade även med ’kollektiv regi’, med förhoppning att skådespelarna ska känna sig mer delaktiga. Detta fungerade bra, men det visade sig dock att det behövdes någon som håller koll på vad som sagts o.s.v., så Anders blev konstnärlig ledare.

2019

Nu provade vi ett nytt grepp. Tidigare har vi försökt spela seriös, men förhoppningsvis även rolig teater, men nu provade vi att skriva (seriös) komedi: ’Den snillrike kavaljeren Gösta Tunlöf av Prästbol’: Inspirerat av Don Quijote och Gösta Berling, lät vi en man i Prästbol förläsa sig på Selmas berättelser och tillsammans med sin granne och väpnare Jan i Skrolycka dra ut på äventyr.