Historia och pjäser vi spelat

Från Emterviksamatorernas wiki
Hoppa till: navigering, sök

Bakgrund

Östra Ämtervik, en socken i Fryksdalen, är präglat av sitt kulturella förflutna.

Det var här som Selma Lagerlöf växte upp, det var här hon hämtade många av förebilderna till sina berättelser. Det var här hon bodde efter att hon köpt tillbaka sitt föräldrahem Mårbacka.

Varje sommar, i augusti, arrangeras en fest, Lagerlöfsfesten, till minne av Selma Lagerlöf far, löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf.

Han medverkade till att anlägga en brunn i Södra Ås, där folk skulle dricka brunn och bada i gyttja.

Anläggningen döptes till Ås Brunn och ägs numera av hembygdsföreningen och är socknens hembygdsgård.

När Erik Gustaf firade sin födelsedag den 17 augusti, var det stora fester på Mårbacka. Man åt, drack, berättade, sjöng och spelade teater. Hans födelsedagsfester är förebild till den Lagerlöfsfest som arrangeras på Södra Ås varje sommar, och där Emterviksamatörerna framför ett skådespel baserat på egna dramatiseringar runt Selma Lagerlöf och berättelser.

Föreningen Östra Emterviksamatörerna

1969 bildades föreningen Östra Emterviksamatörerna.

Pjäser vi spelat under senare år

2001: Guds vandringsman

2001 spelade vi ’Guds vandringsman’. Manus var skrivet av Leif Stinnerbom och byggde på kapitlen ’Guds vandringsman’ samt ’Broby marknad’.

2002 - 2004

Följande år beslöt vi att skriva manus själva, och en manusgrupp bestående av Per Måhl, Carl Magnus Hedefalk, Tim Nilsson, Daniel Skogman och undertecknad bildades. Vi valde Selmas trilogi ’Löwensköldska ringen’ och skrev och spelade de tre delarna under tre somrar. Regisserade gjorde Per, Carl Magnus och Tim i olika konstellationer. Sedan dess så har manusgruppen, med lite olika medlemmar, vart år lyckats producera manus till årets föreställning.
Två skickliga skådespelare som var väldigt olika var Gösta Persson och Gösta Lillberg. Gösta P hade ett fenomenalt minne och kunde alla repliker direkt, åtminstone såsom vi andra uppfattade det. Gösta L visste man aldrig var man hade, han kunde säga i stort sett allt utom det man förväntade sig.

2005: Liljekronas hem

Året efter skrev vi manus till och spelande ’Liljekronas hem’.

2006: Herr Arnes Penningar

Vi spelade ’Herr Arnes penningar’ Jonas Nilsson tog över som regissör. Ragnar Ramström spelade ’herr Arne’ . En otäck historia om tre skotska rövare som slår ihjäl och rånar.

2007: Astrid

Året efter regisserade Linnea Benneberg ’Astrid’ ur Selmas ’Drottningar i Kungahälla’.


Från att egentligen spelat Selmas skrifter ganska rätt av så började vi sedan bli mer självständiga manusmässigt:


2008: Mårbackabarndom i dur och i moll

’Mårbackabarndom i dur och i moll’ är en mix av ’Mårbacka’ och ’Ett barns memoarer’.

2009: Nils H:son Berlings underbara saga

’Nils H:son Berlings underbara saga’ är en blandning av Nils Holgersson och Gösta Berling.

2010: Fröding på Sloreborg

År 2010 fyllde Gustaf Fröding 150 år och då valde vi att spela ’Fröding på Sloreborg’ om, inte av Fröding: Om Gustafs lyckliga tid hos sin system Mathilda.

2011: Vackerfelten

2011 spelade vi Vackerfelten, om fanjunkare Carl von Wachenfeldt, ur Selmas ’Mårbacka’. När Carl var ung var han en omsvärmad kavaljer, när han blev gammal var han en sorglig figur som inte kunde glömma sitt fornstora jag. Carl var gift med Selmas syster Anna och anklagades för att förstört hennes liv och orsakat hennes för tidiga död. Detta till trots så var han en frekvent gäst på Mårbacka.

2012: Paradisfågeln

2012 spelade vi Paradisfågeln, om Selmas kris när hennes yngsta syster föddes.

2013: En Drömmares Dotter

’En Drömmares Dotter’ är en moderniserad version av ’Kejsarn av Portugallien’, spelad i nutid. En pjäs om vikten av familjen och om kärlekens kraft. Om utbredningen av det ständigt uppkopplade samhället. Om utsatta och arbetslösa som hankar sig fram och om människor som kämpar med att hjälpa dem. Eller utnyttja dem. Och som i Selmas bok cirklar allt kring fadern, dottern och luftslottet de byggde.
Dock rätt rolig. Minns kanske speciellt Rolf Örnborg som bredbandsförsäljare.

2014: Förbannelsen

År 2014 spelade vi ’Förbannelsen’, baserad på Selmas ’Anna Svärd’. Tio år tidigare hade vi spelat ’Anna Svärd’, men inte fått med hela, så nu spelade vi resten under titeln ’Förbannelsen’ och med Helena Skärlen som regissör. Likt namnet på föreställningen så drabbades premiärföreställningen av en förbannelse - det bröt ut ett åskväder av sällan skådad intensitet och föreställningen fick avbrytas under viss dramatik, kanske värdigt denna, åtminstone i Selmas original, spöklika berättelse. Övriga föreställningar gick dock bra.

2015: Sophie

Sophie Elkan lärde känna Selma Lagerlöf nyåret 1894 och fram till Sophies död 1921 skulle de två stå varandra mycket nära. Relationen dem emellan hade många former, från nära väninnor, till ståndaktiga reskamrater och som bollplank och inspirationskällor i varandras skrivande.
Men de var även litterära konkurrenter och under deras gemensamma liv stormade det många gånger mellan dem. Selma fick med åren en allt närmare relation till Valborg Olander och Sophie hade känslor för belgaren Alexis Sluys, vilken hon brevväxlat med i många år.
Läser man idag om Sophie Elkan det blir uppenbart att hon var en passionerad människa som överlevde trots sorger, skuggor och att hon i slutändan endast blev en fotnot i svensk litteraturhistoria. Hon var en verklig underdog.
Pjäsen Sophie är berättelsen om relationerna Sophie Elkan hade till brodern Otto, rivalen Valborg, förälskelsen Alexis och hennes egen älskade misse, Selma.
Sällan så har vi läst på så mycket som när vi skrev manuset till denna pjäs.Jag tycker nog att det är en av de bättre vi presterat.

2016: Körkarlen

Emterviksamatörerna sommarföreställning 2016 byggde på Selma Lagerlöfs roman Körkarlen, en av de böcker som stod hennes hjärta närmast.
Denna roman är ganska olik många andra av Selmas berättelser, då den inte tilldrar sig på landet utan i en småstad (Landskrona? Falun?) och då den handlar om en arbetare (David Holm).
Han var från början hederlig och arbetsam. Genom spritens fördärv förvandlades han till en buse och tuberkulös hustrumisshandlare. En nyårsnatt kom han dock till insikt efter en nära-döden-upplevelse i ren Dickensstil.
Selma skrev berättelsen delvis på uppdrag av Nationalföreningen mot tuberkulos, men det är nog inte omöjligt att även faderns spritmissbruk inspirerade henne.
Vi har valde att låta pjäsen handla om ett teatersällskap (Emterviksamatörerna) som skulle ha premiär på sin uppsättning av Körkarlen på nyårsdagen. Efter ett katastrofalt genrep tvingades de till en extrarepetition på nyårsnatten.
Skådespel och verklighet vävdes samman och spökhistorien fick fler dimensioner.

2017: Fallakomplexet - en klassisk tragedi i en akt

En sak vi tänkt på var hur det skulle blivit om Selma skrivit ett antikt grekiskt drama. Vi spelade alltså ’Husförhöret’ ur Kejsarn som ett sådant drama, lätt mixat med Kung Oidipus och med grekiska gudar och talkör som man kan förvänta sig.
Pjäsen är en tragedi. I en sådan visas konsekvensen av hybris, övermod, som leder till nemesis, gudarnas straff. Rollfigurerna är komplexa med både goda och onda sidor. Spänningen byggs upp till en vändpunkt, peripeti, då det som leder till den slutgiltiga katastrofen händer.
Åskådarna lär känna huvudpersonen vars hamartia, felsteg, leder till ett olyckligt öde. Denne (liksom publiken) lär sig frukta gudarna och genomgår katharsis, det vill säga renas från onda tankar. Under antiken spelades alla roller, även kvinnliga, av män. Vi lät dock huvudsakligen kvinnor spela män, och män spela kvinnor. Teatrarna i antiken var ofta stora, så det var viktigt att skådespelarna syntes bra. Därför hade de stora, draperade dräkter. Så ock vi.
Vid sidan av skådespelarna fanns det en talkör som kommenterade, men inte deltog i, handlingen. Gudar kunde behöva gripa in i denna för att lösa komplicerade situationer (deus ex machina »gud ur maskinen«).

2018: Generalen

Generalen var en fiktiv prolog till Selmas Löwensköldska ring, inspirerad av Molieres Den Girige och Den Inbillade Sjuke,  Calvinos Den Tudelade Visconten, Shakespeares Hamlet, Dahlgrens  Värmlänningarna och, förstås, Selmas böcker. Vi tillämpade ’kollektiv regi’, med visionen att skådespelarna skulle känna sig mer delaktiga. Detta fungerade bra, men det visade sig dock att det behövdes någon som höll koll på vad som sagts o.s.v., så Anders Borgström fick vara konstnärlig ledare.
General Löwensköld anförde sina trupper vid Poltava då han klövs i tvenne delar, en ond högersida och en god vänstersida. Några fältskärer sydde ihop respektive sida.
Hemma på Gylleby ville generalens dotter Anna gifta sig med drängen Erik medan generalens son Adrian trängtade efter Rik-Olas på Gylleby dotter Brita. Generalens högra halva kom dock hem och ville istället själv gifta sig med Brita och gifta bort sin dotter Anna med Rik-Ola.
Efter diverse förvecklingar så ordnade sig dock allt till det bästa. De onda och goda sidorna av generalen syddes ihop till en helhet, de älskande fick varandra och generalen fick grevinnan på Apertin.


2019: Den snillrike kavaljeren Gösta Tunlöf av Prästbol

Till Emterviksamatörernas 50-årsjubileum kände vi behov av att göra något nytt. Tidigare har vi försökt att, experimenterande med olika genrer, spela 'seriös' (men förhoppningsvis även rolig) teater. Till jubiléet gav vi oss på att skriva en (seriös) komedi som kanske handlade om hur det skulle bli om Cervantes Don Quijote utspelat sig i Selmas universum, specifikt Gösta Berlings:
I Prästbol, söder om Sunne, bodde en gång en man vid namn Gösta Tunlöf. Han hade, likt Don Quijote, vilken förläste sig på riddarromaner, förläst sig på Selma Lagerlöfs berättelser. Tillsammans med sin granne och väpnare Jan i Skrolycka drog Gösta ut på äventyr, och se: verkligheten överträffade verkligen ibland dikten.